På denna sida har vi försökt samla några tips och teorier kring dart. Vi gör inte ans pråk på att dessa är allmängiltiga utan syftet är mer att resonera kring sportens teknik. Således, läs, ifrågasätt, testa, ändra, testa igen men gör inte vetenskap av dart! Detta eftersom dart är rolig medan vetenskap är "orolig".

Montering av tavlan

Här finns det inte så må nga teorier utan hård fakta gäller. Från tavlans mitt ska det vara 1.73 cm till golvet medan kastavståndet är 2.37 cm räknat från tavlan (ej väggen). Tavlorna är mycket enkla att montera i synnerhet med Bulls monteringskitt men även andra lösningar kan fungera bra. Något som däremot är mindre lyckat är att montera darttavlan på en dörr... för eller senare kommer någon öppna dörren precis när pilen är iväg. Jag kan av erfarenhet intyga att en dartpil sätter sig ganska djupt i huden. 

Pilarna

Min uppfattning är att tyngre pilar är mest toleranta för småfel i kastögonblicket. Världens nuvarande bästa spelare, Taylor samt Barneveld kastar med 24 respektive 25 grams pilar och det säger ju en del. Börjar man med tyngre pilar är det mycket enklare att "lära" sig kasta med tex 21 gram och bibehålla kasttekniken. Det är däremot betydligt svårare att gå från lättare till en tyngre pil.

Beträffande pilmaterialet finns det att välja mellan mässing och tungsten. Mässing är billigt att framställa, har hög densitet och är enkel att bearbeta. Men även inom mässing finns variationer eftersom det handlar om legering av koppar, zink och ibland även nickel. Högkvalitetsmässing kan likställas med "amiralitetsmässing" dvs en speciell legering för att tåla oxidation från salter och syror.

Tungsten, egentligen volfram om man ska vara helt korrekt, är en ytterst hård material när den legeras med kol. Legeringen kallas volframkarbid och förutom dartpilar används den vid tillverkning av speciella skärverktyg. 

I dagsläget tillverkas dartpilar nästan uteslutande av tungsten eftersom pilarna kan göras smala med bibehållen vikt. Högsta tungstenhalt ligger idag på 97 % med avvägda pilar inom 0.1 gram tolerans / pil (tex Sigma Pro 970).           

Shafts och flights  

En pil beter sig olika beroende på vilka shafts och flights som sitter på. I regel (och det finns många undantag) brukar man säga att till korta pilkroppar ska det till mediumshafts medan till långa pilkroppar är det bäst med korta. Generella gränsvärden för korta respektive långa pilkroppar finns ej men ett bra utgångspunkt är att först testa pilarna med originalshaftsen/flightsen. Därefter kan man börja laborera med olika shafts eller flights. Ett tips är att byta en detalj i taget och inte allt på en gång för då tappar man överblick över testet.

Den mentala biten 

Det är en sak att spela dart i hemmets lugna vrå men något helt annat när man är på tävling. Eller är det verkligen så? Allting är ju densamma, tavlans höjdplacering, kastavstånd, pilar, du....varför känner man skillnad egentligen? Varför kan man prestera bra resultat/matcher i vissa miljöer men inte i andra? Varför har det betydelse att exempelvis över 8000 människor tittar på?  

Jag tror att dart, i likhet med andra precisionssporter baseras en hel del på mental styrka. Precision förutsätter koncentration och koncentration i sin tur förutsätter fokuseringsförmåga. Slutligen baseras allt på träning, träning och ånyo träning.

Koncentration är förmågan att utestänga alla störningar oavsett karaktär. Man ska befinna sig i en "bubbla" helt avskärmad från omgivningen...

Fokusering är andra steget, då man bestämmer sig för uppgiften och mobiliserar det som sitter i ryggraden dvs allt man lärt sig under träning samt tidigare matcher.  

Vid sidan av dart utövar jag också skytte och kan intyga att bägge sporterna har mycket gemensamt. I de bästa situationerna finns bara jag och målet, allt annat har man stängt ute. I skottögonblicket är lungorna tomma på luft och redan innan skottet går, vet jag att det blir en 10a. Det är en mycket märklig känsla, en bråkdel av en sekund vet man att det blir bra...

Tyvärr inträffar ovanstående alldeles för sällan. Minsta lilla störning som får en att tänka på nåt annat så är det klippt. Varken darttavlan eller tavlan på skjutbanan ljuger, du ser onekligen var träffen sitter. Inom skytte talar man om att se skottet i förväg och veta att den träffar mitt i 10 an. Skytten förbereder hjärnan helt enkelt: skottet blir bra. Detta förutsätter givetvis att kroppen har välövade moment beträffande ställning, andning och avfyring. När allt stämmer och siktbilden är perfekt då har man ca 8 sekunder att avlossa skottet. Efter 8 sekunder börjar ögonen reagera på syrebrist och då bör proceduren tas om...När skottet har avlossats stannar man kvar i siktbilden i ett par sekunder dvs "fullföljer" skottet (kallas också för efterriktning). Detta är oerhört viktigt med tanke på att hjärnan memorerar och lägger kännslan/bilden i det undermedvetna.  

Ovanstående torde gälla inom dart också. Kanske inte 8 sekunders regeln men själva förberedelsen. Alltså att redan i förväg veta att kastet blir bra...sedan påbörja sekvensen: ställning, andning och kast. Enligt min uppfattning är ställningen det viktigaste. Här finns det inga standardsvar att ge, utan varje enskild spelare måste hitta sin ställning. Taylor, Barneveld, Sholten, Hamilton, för att inte tala om Baxter, har mycket olika kroppsställning när de spelar...för egen del har jag axeln vinkelrätt mot tavlan, med fötterna axelbrett. Många spelare lutar fram kroppen mer eller mindre men jag tror att de intjänade centimetrarna förloras på sämre balans.

Låt oss titta på skytteteori gällande ställning och se om den går att appliceras i dart. I skytte tjatar alla tränare om "grundställning" och denna är ibland mycket svårfunnen. Grundställning är den ställning när kroppen är totalt avslappnad (både fysiskt och mentalt) och siktbilden rör sig vertikalt i samma takt som skyttens andning. Grundställningen kontrolleras på följande sätt: tre djupa och långsamma andetag med stängda ögon. Vid tredje utandningen töms lungorna på all luft och ögonen öppnas.  Tavlans riktpunkt och gevärets sikte ska då vara perfekt centrerade samt ligga helt stilla. 

Av förklarliga skäl behöver vi inte titta på grundställningen i liggande eller knästående inom dart, varje fall inte för normala darttävlingar. Den stående ställningen är det däremot spännande att titta på. Fötterna isär så pass mycket att kroppens tyngpunkt hamnar i mitten. Axeln är vriden vinkelrätt mot tavlan och högerarmen vilar lätt mot låret. Vänsterarmen bör hitta en "ledig" men fast position för att inte rubba balansen i kastögonblicket. När så ställningen känns rätt låses hela kroppen förutom höger arm som lyfts till ögonhöjd. Blunda, ta tre djupa andetag och töm lungorna på luft vid tredje utandningen. Öppna ögonen och se var handen samt pilen befinner sig relativt tavlan. Detta är då din nollpunkt. Om du vill flytta nollpunkten endera till höger eller vänster rör ej kroppen utan justera med fötterna.    

Sedan kommer vi till skottet eller rättare sagt kastet. Det är bara underarmen som arbetar, resten av kroppen är låst och detta gäller även handleden. Armbågen är även denna fast i förhållande till resten av kroppen. Underarmen förs bakåt i en mjuk rörelse tills flightsen nästan nuddar vid kinden. Kaströrelsen ska vara bestämd och pilen ska släppas när armbågens vinkel mot golvet är lite mindre än 90 grader. På så sätt får pilen en bana som kan beskrivas som en parabel, eller på ren svenska: lobb. När så pilen lämnat handen låt underarmen fullfölja rörelsen framåt och stanna kvar i siktbilden ett par sekunder. Släpp aldrig målet ur sikte, eftersom kroppen har en naturlig koordinationsförmåga gällande synen samt händernas motorik och detta läggs i minnet (både i hjärnan såväl som i musklerna).

Förresten det där om att "lobba" in pilen: 9 av 10 dartspelare däribland även världens topprankade, kastar på detta sätt. Den kvarvarande procenten går på kraft, pilen sitter nästan spikrakt i tavlan. Ju större kraft desto större krav på precision... men detta är ett mindre bekymmer om man heter Phil Taylor som i skrivande stund fortfarande är världens bästa dartspelare. Sålunda har även denna regel undantag....   

Träning

Kvalitet eller kvantitet? Ska man köra en timme om dagen och fokusera endast på en uppgift, tex träna utgångar? Eller ska man ösa på med lite av varje tills musklerna värker? Både och skulle jag vilja påstå....kvalitetsträning är lite mer målmedveten tillställning medan kvantitetsträning är ju vad det är, dvs mängd. Inför tävlingar är det nog klokt att börja med kvalitetsträning i god tid för att sedan byta till mängdträning. Jag testade denna variant i skyttesammanhang inför ett SM. Tillbringade 8 timmar på skjutbanan i en veckas tid och hade som mål att i varje ställning (ligg, knä och stå) skjuta 300 skott/dag. Poängen var inte viktiga utan fokus låg på ställningens uppbyggande samt att samla skotten. Min kropps fysiska attribut kunde därefter närmast beskrivas med svenska flaggans färger men det gav också en tredje plats...

Träningsvarianter inom dart finns det många av. Klockan runt på singel/dubbel/trippelfält, stegen, utgångar, och mycket mera. Man behöver inte heller hålla sig strikt till spelregler, huvudsaken är att det finns logik och system i träningen. Några ordinarie spel som lämpar sig bra för träning är Cricket, Killer, Tic Tac, osv. Personligen anser jag samtliga 01 spel, dvs 301, 501 mm tråkiga ur träningssynpunkt eftersom samtliga fokuserar på snabb nedräkning, dvs fält 20 med tillhörande dubbel/trippel används mest.

Ett värdefullt råd från skytte men som i högsta grad gäller även inom dart (såväl träning som tävling): det finns bara en pil i taget och det är just denna som du ska jobba med. Tidigare poäng/kast räknas inte och tänk ej heller på hur din motspelare presterar.     

Träningen kan sedan spetsas ytterligare med exempelvis särskild träningstavla som har 40 % mindre dubbel/trippelfält. Den ultimata i träningsväg är en träningstavla tillsammans med DartsMate 2 eller Master Scorer. Det bästa med dessa datorer är dels att man kan spela mot dem dels möjligheter till statistik, tex poäng per pil, poäng per kast, värdet för senaste 40 kasten, totalt antal kast, osv. Det sämsta är att uppräknade möjligheter kan verka negativt på självförtroendet...att spela mot Master Scorer på högsta nivå är nämligen värre än att möta Raymond van Barneveld (detta enligt honom själv som har testat en dylik enhet).

Men trots mycket träning kan det gå dåligt. I skytte kan man skylla på mycket (tro mig), geväret är dock mest förekommande. Detta trots att moderna tävlingsvapen förmår att sätta 5 skott i en svensk femma på 300 meter. I dart är det likadant, även om dagens tungstenspilar är egentligen underverk av precision. Att tex designa och sedan tillverka pilar med 0.1 grams tolerans är inte så enkelt.....

För att bättra sina resultat väljer många att testa nya pilar, flights, shafts och andra tillbehör. Och det är helt rätt strategi eftersom spelstilen, i likhet med oss människor inte är statisk utan ändras med tiden. Utan att testa utvecklas varken spelaren eller för den delen darten och alla världsspelare har bytt utrustning många gånger om. 

Sist men inte minst några funderingar kring vinnarmentaliteten: att vilja vinna är en sak men att till varje pris måste vinna är något helt annat. De flesta av oss har dart och andra sporter som hobby, och då måste man inget förutom att ha kul. Om däremot lönen skulle komma från tex Unicorn eller Bulls då talar vi om måste och innebörden av begreppet kul får plötsligt helt annan innebörd...  

Slutord       

Som nämnt i början är ovanstående rader några av mina tankar och funderingar kring dart. Sålunda läs, begru nda, testa, ifrågasätt gärna och testa igen. Du får gärna maila dina synpunkter, ideér, tips, mm det uppskattas. Kärleken till sporten delar vi alla.

Väl mött!

Marius

The Dart Side of Life